Inom detta område arrenderar VSFF två sträckor, dels från mynningen upp till Öredakaren, dels från Lönnbäckens utlopp i Verkeån upp till Hallamöllafallen.

 

Den första sträckan, mynningen-Öredakaren, är knappt en kilometer lång, här är fiske tillåtet endast på södra stranden av ån. Havsöringen dominerar fiskbeståndet och den börjar stiga mot sina lekplatser vid Hallamölla under sensommaren eller den tidiga hösten, allt beroende på vattenståndet. Ihållande ostliga vindar samt längre perioder av nederbörd gör att vattennivån stiger och havsöringen kan påbörja sin lekvandring upp i ån. Om det råder torka i augusti och september stannar havsöringen kvar i havet i väntan på högre vattenstånd vilket vissa år har dröjt ända till oktober eller november. 

Under vintern och den tidiga våren vandrar den utlekta havsöringen tillbaka till havet igen. Återigen är det en fråga om vattenståndet. En mild vinter med högt vattenstånd brukar innebära att havsöringen vandrar ut redan i januari-februari medan en riktigt kall vinter med lågt vattenstånd gör att havsöringen blir kvar i ån några månader till.

Uppgångsöringen på hösten håller som regel mycket hög klass, kraftiga och feta samt ytterst stridbara öringar! Den utvandrande havsöringen på vintern/våren är ofta ganska mager efter höstens lek och bör sättas tillbaka igen vid fångst. Under vintern stiger det en och annan "blänkare", det vill säga mindre havsöring som går upp i ån från havet i sitt näringssök. Dessa fiskar är helt silverblanka och bjuder på en rejäl fight på kroken. Som regel är blänkarna av mindre storlek och håller oftast inte minimimåttet 50 cm.   

 

På den andra sträckan, Lönnbäckens utlopp i Verkeån-Hallamöllafallen, är fiske tillåtet på båda sidor av ån. Sträckan är ett par kilometer lång. Här dominerar havsöringen under hösten/vintern eftersom lekplatserna finns här, men sträckan har även ett stabilt bestånd av stationär öring (bäcköring) som ibland kan bli ganska storvuxen. Minimimåttet på den stationära öringen är samma som för havsöringen, det vill säga 50 cm. All fisk som understiger detta mått oavsett havsöring eller stationär öring skall återutsättas!   

 

 

Inom detta område arrenderar VSFF ett flertal sträckor vilka är beskrivna nedan. Eftersom havsöringen inte kommer längre än till fallen vid Hallamölla (första definitiva vandringshindret) domineras fiskbeståndet inom området av bäcköring. På några av de mer lugnflytande partierna finns även abborre. Elritsa och stensimpa finns i rikligt antal på samtliga sträckor. 

 

Från och med säsongen 2009 råder fönsteruttag på bäcköringen vilket innebär att endast fisk mellan 25 och 30 cm får tas upp och avlivas. Fångstbegränsningen är fem bäcköringar (inom intervallet 25 till 30 cm) per fiskekortsinnehavare och säsong. All annan mindre och större bäcköring skall återutsättas!  

 

Hallamölla-Bertilstorpsbron. Här är endast flugfiske med flugspö, fluglina och fluga tillåtet samt bara på norra sidan från Hallamölla upp till i höjd med Solbacken. Resten av sträckan upp till Bertilstorpsbron är flugfiske tillåtet på båda sidor.

 

Bertilstorpsbron-Hörrödsbron. Både spinn- och flugfiske är tillåtet på båda sidor av ån. Dock råder fiskeförbud på sträckan förbi Forsemölla (se kartor). 

 

Hörrödsbron-Brostorp. Från Hörrödsbron och cirka 300 m. uppströms är både spinn- och flugfiske tillåtet på båda sidor av ån. Därefter upp till Brostorp är spinn- och flugfiske tillåtet endast på södra sidan. Dock råder fiskeförbud på den sammanhängande sträckan förbi Järstorp och Illstorp (se kartor).